Det var det här med strömmingen (se det första inlägget)…
En månad har gått och även om jag är hyfsat erfaren, så kan
jag trä en rad nya och intressanta upplevelser som på ett pärlband. Bara en
sådan sak som känslan att skriva en faktura, efter ett långt liv som adressat.
Och så är det den här grejen med att sälja. Jag har fått
känslan av att det är som att spela
powerplay i ishockey, ett målsnitt på 20 procent är väldigt bra. Jag har ett
snitt på 50 procent – men två försök gör statistiken minst sagt osäker. Här är
två korta ”matchreferat”.
Försök ett: En
oväntat aggressiv inledning med ett mejl där jag pekar på bristerna med den
tänkta kundens hemsida. Får ett bokat möte med vändande mejl. Målchans! Men tyvärr,
stolpe ut. Den tänkta kunden är tämligen ointresserad. Var nog mest nyfiken. Mötet
avrundas med att jag får en give away i form av liten ficklampa som nyckelring.
Snöpligt.
Försök två: En
kontakt under försommaren resulterar plötsligt i ett möte. Ett bra möte! De
behöver precis det jag kan och erbjuder. Ett vackert Sedin-mål mot ett
obefintligt försvar, om man säger så.
Eller, inget ackorderande om strömmingens kvalitet och
behovet av fisk på matbordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar